“Att arbeta med sig själv som verktyg - en kvalitativ studie om självreflektion i behandlingsrelationer inom socialt arbete”

Syftet är att undersöka, förstå och beskriva socialarbetares tankar om självreflektion. Syftet går att bryta ner i två frågeställningar; Hur resonerar socialarbetaren kring självreflektion? Hur reflekterar socialarbetaren kring relationen mellan behandlare och klient? Uppsatsen har en kvalitativ ansats med intervjun som datainsamlingsmetod. Sex intervjuer med verksamma socialarbetare som arbetar med längre behandlingsrelationer har genomförts. Empirin har analyserats utifrån tidigare forskning om självreflektion och självkännedom, samt utifrån teoretiska utgångspunkter i systemteori och intersubjektivitetsteori. I resultatet framkommer socialarbetarnas tankar och erfarenheter kring självreflektion i förhållande till deras behandlingsarbete. Det framkommer ur empirin att självreflektion är ett centralt inslag i deras arbete. De menar att självreflektion gynnar såväl personlig som professionell utveckling. Enligt informanterna gynnar i sin tur personlig utveckling klientrelationen. Det framkommer att för att självreflektion ska äga rum krävs handledning, stöttande kollegor och arbetsledning